http://ascenteq.com/project/epdp

DEBATT Förändra EU:s bistånd till Eeritrea så att det gynnar kampen för demokrati, skriver fem debattörer.

De senaste veckorna har ett ofattbart stort antal människor mist livet i Medelhavet, när de försökt nå Europa på överlastade båtar. De har betalat dyrt till flyktingsmugglare för att få komma ombord på båtar som inte haft rimliga möjligheter att klara färden.

En stor andel av flyktingarna har flytt från Eritrea eftersom livet där har blivit alltmer outhärdligt. Där styr en järnhård regim, ledd av diktatorn Isaias Afewerki, som för 25 år sedan var en frihetshjälte i Eritreas kamp för självständighet.

Den självständigheten har inte lett till demokrati och respekt för mänskliga rättigheter, utan till motsatsen.

De unga tvingas till en militärtjänstgöring, som inte har någon sluttidpunkt. De får mindre än två dollar per dag att leva på. Den konstitution som antogs några år efter självständigheten har aldrig trätt i kraft. Militära och andra ledare har fängslats. Det finns ingen yttrandefrihet eller pressfrihet.

Svensk-eritreanen Dawit Isaak sitter fängslad sedan många år, utan vare sig rättegång eller dom. Genom vittnesbörd från personer som sett anläggningarna där regimen förvarar sina kritiker, känner vi de fruktansvärda förhållandena för de fängslade. Vilka personer som sitter i dessa fängelser, eller om de redan har dött, får omvärlden inte veta.

FN:s råd för mänskliga rättigheter (HRC) har nyligen genomfört en undersökning om situationen i Eritrea. Rapporten presenterades den 16 mars.

De som skulle genomföra undersökningen blev inte insläppta i landet. De har därför samlat vittnesbörd från fler än 500 eritreaner i exil.

Av dessa framgår att de flesta eritreaner inte har något hopp inför framtiden. De känner att de knappt har något val när det gäller viktiga beslut, som var de ska bo, vilket yrke de ska ägna sig åt, när de ska gifta sig eller vilken gud de ska tillbe. Ofattbart många har erfarenhet av att bli frihetsberövade. Det finns både officiella och inofficiella fängelser, både ovan och under jord. I fängelse är det sannolikt att man blir utsatt för tortyr. Ingen ställs till svars för brott mot mänskliga rättigheter.

Människor som flytt lever i många olika länder, bland annat i Sverige. En del flydde på grund av kriget mot Etiopien, som slutade med att Eritrea blev självständigt 1991. I dag är det regimens förtryck. Det har förvärrats under 2000-talet. I världen finns en stor diaspora av eritreaner i exil. Bland dem finns olika organisationer med uppfattningar om vad som bör göras för att få slut på den tragiska situationen.

En sådan är Eritrean People’s Democratic Party (EPDP). I sin tidskrift Liberty, som kom ut i maj framför de sin besvikelse över att EU än en gång planerar att anslå medel till regimen i Eritrea. De menar att detta stärker diktaturen och motverkar den respekt för demokrati och mänskliga rättigheter som EU vill främja.

Andra organisationer i diasporan delar EPDP:s uppfattning.

Det är inte första gången som EU anslår pengar till regimen i Eritrea. Efter gränskonflikt mellan Eritrea och Etiopien 1998 fann EU anledning att bedriva utvecklingssamarbete med Eritrea. Inför ett beslut om nytt sådant stöd år 2009 skrev EU-kommissionen att situationen för mänskliga rättigheter är mycket dålig i Eritrea och att den trodde att landet kommer att nå en ekonomisk och social utveckling endast om det sker en förbättring av den situationen. I ett brev den 15 april 2015 till EPDP från EU:s höga representant för utrikesfrågor och säkerhetspolitik, Federica Mogherini, framhålls att EU-stödet genom åren syftar till att trycka på för att nå en förbättring av de mänskliga rättigheterna.

Någon sådan förbättring har dock inte kommit till stånd.

I dag är det år 2015, och vi ser hur Eritreas befolkning stadigt minskar när invånarna flyr förtrycket. Vi tror, liksom EPDP, att det är hög tid för EU att upphöra med stödet till regeringen eftersom det inte lett till ökad respekt för de mänskliga rättigheterna.

EU och dess medlemsstater har biståndsorganisationer med kunskap om hur krafter som verkar för demokrati och mänskliga rättigheter bäst ska stödjas. Vi, i likhet med EPDP, menar att denna kunskap måste utnyttjas i stödet till Eritrea. Massiva utbildningsinsatser inom grundutbildning, yrkesutbildning eller grundläggande akademisk utbildning till de hundratusentals eritreaner som sedan många år befinner sig i flyktingläger i östra Sudan och norra Etiopien kan vara ett bland många sätt. Ett exempel är flyktingskolan Wad Sherifey i Kassala i Sudan, som med minimala resurser kämpar för att ge grundläggande kunskaper till barn i ett sådant läger.

Människorna i dessa läger behöver rustas för att kunna delta i uppbyggnaden av den demokratiska stat som måste komma till stånd när diktaturen försvinner.

Under åtskilliga år har många länder avstått från att ge bistånd till Eritrea på grund av regimens omfattande brott mot mänskliga rättigheter. Program av det här slaget borde därför kunna få brett stöd.

Vår förhoppning är att Sverige ska påverka EU:s bistånd till Eritrea i den här riktningen och därmed förmå EU att överge den hittillsvarande linjen, som i praktiken underlättar för diktaturen att fortsätta förtrycket av medborgarna.

Görel Sävborg-Lundgren, medlem i Tro och Solidaritet

Rezene Tesfazion, f d riksdagsledamot (S)

Carl Lindberg, ledamot i Uppsala kommunfullmäktige (S)

Bo Nylund, teol dr hc

Sigbert Axelson, professor em